Nord-sydklyftan växer: en svensk orättvisa

För vissa hushåll handlar det om tiotusentals kronor per år i skillnad beroende på var i landet man bor.

I Trosa, i elområde 4 i södra Sverige, uppgick den sammanlagda årliga kostnaden för en genomsnittsvilla till 70 682 kronor, då man räknar in el, elnät, vatten, avlopp och andra avgifter. Samma kostnader i Lycksele i norra Sverige låg på 37 062 kronor – en skillnad på över 33 000 kronor per år för en genomsnittlig villa. Det är nästan dubbelt så dyrt att bo i Trosa som i Lycksele.

Elen är den stora kostnadsboven

De regionala skillnaderna i driftkostnader beror till stor del på elprisskillnaderna mellan elområdena. Södra Sverige, elområde 4, är ofta betydligt dyrare än norra Sverige, elområde 1. Det beror inte på att el är dyrare att producera i söder. Snarare är det så att kapaciteten att föra el från norra till södra Sverige är begränsad, vilket skapar flaskhalsar i elnätet. När efterfrågan är hög och överföringskapaciteten utnyttjas maximalt reflekteras detta i högre spotpriser i söder.

Trots att elpristopparna som syntes under 2022 har lugnat sig märks inte det i hushållens kostnader i södra Sverige under 2025. Där betalar villaägare orimligt mycket mer för samma grundläggande energibehov.

Under 2025 höjdes också elnätsavgifterna, ett exempel är Vattenfall, som ökade sina elnätsavgifter med närmare 15 %. Samtidigt har kostnaderna för vatten och avlopp fortsatt att stiga över hela landet och står för en allt större del av hushållens totala driftkostnader.

Denna kombination: höga elpriser i söder, ökade nätavgifter och stigande VA-kostnader, gör att många villaägare i södra Sverige upplever en ekonomisk börda som många menar att man inte behöver bära i norra Sverige i samma utsträckning.

Norrlands unika utmaningar

Det är viktigt att förstå att norrländska hushåll också har sina kostnader:

• längre vinterperioder med höga uppvärmningsbehov
• större avstånd till samhällsfunktioner och jobb
• längre bilkörning som ger högre drivmedelskostnader

Men dessa faktiska kostnader påverkar ofta privata konsumtionsutgifter mer än själva driftkostnaden för hemmet och de syns sällan i statistiken över el, VA och nätavgifter.

Nödvändigt eller orättvist?

Sverige är indelat i fyra elprisområden som ska spegla regionala skillnader i produktion och överföringskapacitet. I teorin är systemet ett sätt att hantera verkliga begränsningar i elnätet, men i praktiken leder det till att hushållen i söder betalar betydligt mer för elen än hushållen i norr.

I den politiska debatten har man föreslagit:

• att utreda möjligheten till ett enda elprisområde
• att justera energiskatten för att jämna ut kostnadsskillnader
• att satsa mer på lokal produktion och lagring

Kritiker menar att svenska hushåll i söder betalar priset för ett system där flaskhalsar i överföringskapaciteten fortlever, trots initiativ som SydVästlänken och andra stamnätsprojekt.

Svenska kraftnäts perspektiv

Svenska kraftnät, som ansvarar för stamnätet i Sverige, har i mer än två decennier framhållit att ökad överföringskapacitet från norr till söder är den långsiktiga lösningen. Utan en sådan utbyggnad kommer regionala skillnader i pris att bestå och det är i slutändan konsumenterna som får stå för kostnaden.

En bredare debatt om regionala skillnader

De stora skillnaderna i driftkostnader för villaägare är inte en enskild fråga. De är en del av en större samhällsutmaning: hur resurser, samhällsfunktioner och infrastruktur fördelas mellan olika delar av Sverige. Regionala skillnader i tillgång till vård, jobb och skola är ett välkänt fenomen inom svensk samhällsstatistik. Studier visar till exempel att antalet läkarbesök per capita varierar mellan regioner beroende på befolkningstäthet och vårdtillgång, med Stockholm som ett av de områden där invånarna gör signifikant fler läkarbesök jämfört med glesbygdslän som Jämtland-Härjedalen, där tillgången är lägre även när vårdbehovet är lika stort.

När det gäller akutvård och sjuktransport finns ytterligare utmaningar för boende i glesbygdsområden. Forskning pekar på att även om det i huvudsak finns akutvård inom rimlig räckvidd i stora delar av Sverige, så förekommer regionala skillnader i hur snabbt ambulanspersonal når patienter och transporterar dem till sjukhus, särskilt i mer avlägsna områden där både svars- och transporttider kan vara längre.

När befolkningen minskar eller åldras förändras regionernas möjligheter att finansiera och upprätthålla sammhällstjänster. Nordliga regioner riskerar befolkningsminskning under de kommande tio åren, vilket har konsekvenser för kommunens skatteintäkter och i förlängningen finansiering av vård, skola och samhällsfunktioner. Det leder till att skillnaderna i vård, skola och andra samhällsresurser växer, särskilt där befolkningen är liten och ekonomin svagare.

Sammantaget illustrerar dessa exempel att de regionala skillnader som syns i driftkostnader för el, VA och nätavgifter är en del av ett bredare mönster av socioekonomiska och service-relaterade skillnader i Sverige. Det pekar på att skillnader i vardagslivets kostnader, tillgång till vård, utbildning, jobb och infrastruktur sammanflätas med demografiska förutsättningar och nationell politik, något som skapar riktiga regionala orättvisor som påverkar människors liv i olika delar av landet.

Sammanfattning

Skillnaderna i driftkostnader mellan norra och södra Sverige handlar inte bara om elpriser, de speglar en större regional obalans i hur resurser, infrastruktur och samhällsfunktioner fördelas. När kostnadsklyftan kan uppgå till tiotusentals kronor per år blir frågan inte bara ekonomisk, utan också politisk: hur länge ska var i landet man bor avgöra vad det kostar att leva?