Vattenfall har nyligen meddelat att valet står mellan två internationella jättar: brittiska Rolls-Royce och amerikanska GE Vernova. Oavsett vilket företag som väljs väntar en satsning på små modulära reaktorer, så kallade SMR, vid Ringhals. Statsminister Ulf Kristersson sa nyligen i en intervju med Reuters:
Nu händer det – med ny kärnkraft får Sverige en mer stabil, konkurrenskraftig och klimatvänlig energiproduktion.
Totalt handlar det om omkring 1 500 megawatt elproduktion – tillräckligt för att försörja över en miljon svenska hushåll. Men frågan är inte bara vilken teknik som väljs. Den stora knäckfrågan är: har Sverige rätt kompetens för att bygga och driva den här typen av anläggningar?
Byggprojekt utöver det vanliga
SMR-tekniken innebär att reaktorer byggs i fabriker och sedan transporteras i moduler till byggplatsen. Det ska spara både tid och pengar, men kräver samtidigt nya arbetssätt. För kontrollansvariga, besiktningsmän och arkitekter handlar det om att navigera i ett projekt som inte liknar något annat på den svenska byggmarknaden.
Planen är att de nya reaktorerna, med en sammanlagd effekt på 1 500 megawatt, tre gånger så mycket som Sveriges första kärnkraftverk i Oskarshamn, ska kunna tas i drift kring mitten av nästa decennium. Vattenfall uppger också att ytterligare 1 000 megawatt vid Ringhals finns i planeringsstadiet.
Vattenfall i en intervju med Financial Times, augusti 2025
Nya regler och högre krav
Redan i dag har kontrollansvariga ett omfattande ansvar enligt plan- och bygglagen. I ett kärnkraftsprojekt växlas kraven upp ytterligare. Här måste byggregler och säkerhetsföreskrifter från Strålsäkerhetsmyndigheten tolkas sida vid sida. Dokumentation och kontrollplaner blir mer komplexa än i något annat byggprojekt.
Även arkitekterna ställs inför nya utmaningar. Det handlar inte bara om utformning, utan om att integrera strålskydd, materialval och robusthet mot extrema laster. Brandskydd och livscykelperspektiv måste vävas in redan i de första skisserna.
Här finns inget utrymme för fel. Konstruktionen måste fungera under decennier, och samtidigt tåla både naturkrafter och mänskliga misstag.
Kompetensbristen: en tickande klocka
Ett av de största hindren är kompetensbristen. I dag finns färre än 500 kärnkraftsingenjörer i Sverige. Samtidigt uppskattas behovet av ingenjörer, tekniker och projektledare till flera tusen om projekten ska bli verklighet.
För att möta bristen har universitet och industri startat satsningar som kompetenscentret ANItA, där forskning om SMR kombineras med utbildning. Men att bygga upp en hel kompetensbas tar tid, och tiden är knapp.
En chans och en utmaning
För den som redan är verksam som kontrollansvarig, besiktningsman eller arkitekt kan kärnkraftsprojekten bli både en chans och en utmaning. Det handlar om att kliva in i en miljö där gamla rutiner inte räcker, och där man tvingas lära nytt i snabb takt.
Samtidigt är det också en möjlighet att vara med på en historisk resa. Kärnkraften är tillbaka på agendan, och Sverige står i startgroparna för en av de mest omfattande tekniska satsningarna i modern tid.
Frågan är inte bara om vi kan bygga reaktorerna, utan om vi kan bygga kompetensen som krävs för att de ska bli verklighet.
