Förlängd trängselskatt föreslås finansiera Västlänken

Förslaget är del av Trafikverkets nya plan för nationell infrastruktur och föreslås bli ett centralt verktyg för att hålla projektets ekonomi i balans.

En kort bakgrund

När Väst­länken beslutades ingick ett finansieringsupplägg där ungefär hälften av projektets medel skulle komma från statliga anslag och hälften via regional finansiering, däribland trängselskatt i Göteborg. Men med de fördyringar som nu framstår som oundvikliga, gör Trafikverket bedömningen att förlängd trängselskatt är ett “naturligt” alternativ för att undvika att kostnadsbördan faller ensidigt på staten eller på andra infrastrukturbudgetar.

Tanken är att trängselskatten i Göteborg fortsätter att utgöra hälften av finansieringen för överkostnaderna, medan staten tar ansvar för resterande del genom tillkommande anslag. Trafikverket öppnar också för att höja avgifterna, introducera fler zoner samt ändra struktur, t.ex. att slopa regeln om “flerpassager per timme” som idag gör att flera betalstationer inom en timma bara räknas som ett pass.

Hård kritik från Göteborgspolitiker

Förslaget har mötts med stark kritik från Göteborgs politiska ledning. Jonas Attenius (S), kommunstyrelsens ordförande, har kallat initiativet “oförankrat och tondött”. Han menar att projektet ligger på statens bord och att göteborgarna inte ska bära kostnaderna via trängselskatt. Även andra politiker från flera partier uttrycker att förlängning av trängselskatt är oacceptabelt, särskilt eftersom den föreslås sträcka sig långt längre än vad som tidigare kommunicerats.

Motståndet handlar inte bara om skattebörda utan också om princip: är det rimligt att göteborgarna ska finansiera ett nationellt projekt längre än planerat? Enligt många kritiker är det staten som har huvudansvaret.

Vad händer nu och vilka juridiska steg krävs?

För att trängselskatten ska förlängas krävs beslut av riksdag och regering, det är inte något Trafikverket kan besluta på egen hand. Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson har uttalat att regeringen vill “lyssna på göteborgarna” när frågan nu lyfts upp.

Trafikverket har presenterat studier med flera förslag, inte alla med lika stor acceptans, för hur trängselskattesystemet kan justeras för att klara den finansiering som krävs. Bland förslagen finns att lägga till en yttre zon där avgiften blir lägre än i centrala Göteborg, samt att debitering endast sker på väg in mot staden. De utökade zonerna och strukturförändringar kan innebära att fler trafikanter påverkas, vilket förstås är känsligt ur både trafik- och opinion­synpunkt.

Risker och konsekvenser för projekt och samhälle

Att förlänga trängselskatt skapar en viss stabilitet i finansieringen och minskar risken för kostnadsgap i projektet. Men strategin medför flera risker:

• Politiskt motstånd och legitimitet: När medborgare känner att projekten finansieras med lokala skatter ökar risken för protester.
• Trafikeffekter: Högre skatt kan påverka pendling och resmönster negativt, särskilt för dem som bor utanför zonerna.
• Rättvisefrågor: Om kostnaden sprids via trängselskatt riktas bördan mot trafikanter och inte alltid de som har störst nytta av infrastrukturen.
• Alternativa finansieringsvägar: En del argumenterar för att staten borde stå för hela fördyringen, särskilt när projektet är nationellt angeläget.
• Acceptansproblematik: Även om Trafikverket framhåller att studien inte förespråkar ett enskilt alternativ, är det tydligt att fortsatt trängselskatt ses som ett “naturligt” verktyg för att möta de ökade kostnaderna.

Slutsats

Med Västlänkens budget som har blåsts upp betydligt, söker Trafikverket nu en lösning som lägger bördan ytterligare på göteborgarna genom att föreslå en sjuårig förlängning av trängselskatten till 2044. Den föreslagna modellen som går ut på att låta trängselskatten finansiera hälften och statliga medel täcka resten, är kontroversiell, särskilt i ljuset av politikers starka reaktioner.

Vad som händer framöver beror till stor del på om riksdag och regering ställer sig bakom förslaget, samt hur mycket acceptans Göteborgs invånare och politiker visar. För Västlänkens del kan beslutet vara avgörande, både för projektekonomin och för vilken typ av politiskt ansvar man vill lägga på lokalbefolkningen.